Bröllopstips
Hindersprövning
Hindersprövningen görs för att visa att det inte finns
några hinder för ett par att gifta sig. (Till exempel att
någon är bunden i annat äktenskap, eller att det råder
för nära släktskap mellan kontrahenterna.) Tidigare
hade lysning i kyrkorna samma syfte, men numera vänder man sig
till skattemyndighetens folkbokföringsavdelning. På en
blankett försäkrar man att det inte finns något hinder
att ingå äktenskap. Skattemyndigheten kontrollerar i sitt
register och utfärdar sedan ett intyg. Det är giltigt i
fyra månader och lämnas av det berörda paret till
vigselförrättaren.
Hindersprövning i de nordiska länderna gäller också
inför svensk vigselförrättare. Utomlands kan hindersprövning
göras vid svensk ambassad eller vid svenskt konsulat.
Utländsk medborgare som avser att vigas i Sverige måste
få sin hindersprövning gjord i sitt hemland enligt landets
lag, annars riskerar man att vigseln där räknas som ogiltig.
Hemlandets ambassad i Sverige ska kunna ge uppgifter om hur man
går tillväga. Den utländske medborgare som bott
i Sverige minst två år, kan dock få prövning
i Sverige. Folkbokföringskontoren kan ge utförligare uppgifter.
Fortfarande kan man få informationen om sitt förestående
äktenskap kungjort i kyrkan, men inte som tidigare tre gånger
utan en, men i båda parternas församlingar. Den som vill
kan fortfarande arrangera lysningsmottagning. Praktiskt om man inte
vill ha presentöppning under bröllopsdagen.
Bröllopsplanering
Tänk noga igenom hur ni vill ha ert bröllop och vilka
förutsättningar som finns. Stort med många gäster,
ett mindre med bara familj och närmaste vänner. Det är
viktigt att man själv fattat beslutet innan omgivningen börjar
"tycka till".
Ett traditionellt bröllop med släkt och många gäster
- med mat och tal - är det man ofta ser framför sig när
bröllop kommer på tal. Men man behöver långtifrån
känna sig bunden vid det. Vänner i första hand och
en rolig fest kan vara en variant medan det för andra räcker
med en alldeles egen ceremoni, ensamma eller i kretsen av de allra
närmaste.
Det behövs inget stort sällskap för att genomföra
en kyrkvigsel. Två vittnen räcker, och det kan vara organisten
och kyrkvaktmästaren om man så önskar. Ett alternativ
om man inte känner sig hemma i de religiösa bröllopsritualerna,
är en borgerlig vigsel. Det kan också vara ett alternativ
när man kommer från skilda religioner eller kulturer.
Annars kan man, med bakgrund i skilda regioner, naturligtvis välja
att vigas på båda kontrahenternas sätt.
Kostnader
Vem betalar bröllopet? Förr i tiden ansågs det vara
brudens föräldrar som skulle stå för kalaset
(de fick ju en person mindre att försörja i hushållet).
Idag är detta inte längre en regel. Man kan dela - kanske
mellan brudparet och den av föräldrarna som har bäst
ställt, eller mellan alla tre parter. Har brudparet bäst
ekonomiskt ställt kan det kännas naturligt att de själva
står för kostnaderna.
Gör en enkel kalkyl på kostnaderna för att se var
ni hamnar.
Det här är faktorer ni bör ha med:
- Ringar
- Inbjudningskort och tackkort - inköp av färdiga eller med eget tryck. Porto.
- Eventuellt upptryckta program för vigseln.
- Solosång/musik i kyrkan om man väljer det.
- Kostnaden för att vigas på annan ort (där ingen av parterna är skriven).
- Brudens utrustning, köpt eller hyrd, klänning, skor, slöja, ev hyra av krona, brudbukett.
- Frisör och smink.
- Brudgummens utrustning - frack, skjorta, rosett, skor.
- Fotografering
- Transport från kyrkan till festlokal, kanske med särskilt inhyrt fordon.
- Själva festen: Mat, dryck, festlokal, eventuell musik och möjligen transporter.
- Kanske bröllopssvit för brudparet?
Klädsel
Brudparet kan ha frack och lång klänning, men för
den skull behöver gästerna inte vara lika högtidligt
klädda. Vad som gäller står angivet på inbjudningskortet.
Brudparets klädsel kan variera, allt från kort brudklänning
eller kanske en dräkt för henne, och kostym eller jackett
för brudgummen. Den utstyrseln är rekommenderad vid ett
förmiddagsbröllop. Inget hindrar dock att man väljer
andra, kanske enklare kläder, men då ska också
gästerna vara medvetna om det och ha samma möjlighet.
Långklänning och frack för brudparet är fortfarande
det mest vanliga vid kyrkbröllop. Bruden kan ha slöja,
fäst vid krona eller ett blomsterarrangemang i håret.
Om bruden väljer att ha handskar, ska handskens vänstra
ringfinger sprättas upp så att ringen kan träs på
fingret.
Brudgummen har frackskjorta, vit väst och vit rosett (fluga)
till sin mundering. Militär uniform är också högtidsdräkt
och numera kan brudgummen också bära smoking, något
som tidigare var helt otänkbart. Brudgummen bär en till
brudbuketten matchande blomma på slaget eller i knapphålet.
Gästernas klädsel
står angiven på inbjudningskortet. Om det inte står
något alls är det att tyda som högtidsklädsel,
alltså frack. Men eftersom man oftast skriver ut klädseln,
måste man tillåta sig att höra efter om det är
frack som avses när inget står angivet.
Kavaj
betyder egentligen kostym. Den kan vara mörk med svarta strumpor
och skor, men på sommaren också ljus. Numera kan man
också bära en snygg kombination med kavaj och udda byxor,
skjorta och slips.
Kvinnors klädsel, om det står kavaj på inbjudan,
kan vara klänning, dräkt med kjol eller byxa, allt av
lagom festligt snitt och material.
Det kan också stå: "Kavaj eller kostym "på
inbjudningskortet och då kan man som kvinna ha elegantare
kläder om man vill, t o m lång aftonklänning går
bra.
Smoking
Är av tradition inget bröllopsplagg, men numera förekommer
det att man sätter "smoking" som klädsel i inbjudan
och då är det smoking som gäller. Smoking finns
i flera färger, men i det här sammanhanget förväntas
man ha svart eller blå med svarta skor och dito strumpor.
Damernas "smoking" är aftonklänning, lång
eller kort, enligt etiketten det förra om det är dans
men kort om det är middag utan dans.
Frack
Står det så på inbjudningskortet är det detta
som gäller för herrarna. Vit frackskjorta, vit väst
och vit rosett /fluga (inte svart, som är yrkesklädsel
inom restaurangbranschen). Svarta skor och strumpor.
Motsvarande högtidsklädsel för kvinnor är lång
aftonklänning. Har man axellös klänning eller en
som är utan ärm kan man ha långa handskar. I högtidsdress
får man gärna glittra och vara utsmyckad - i håret,
runt armar och halsen.
Står det högtidsdräkt eller frack på inbjudan
är det också tillåtet att använda folkdräkt,
både för män och kvinnor. Detsamma gäller uniform.
Jackett
Är en mindre vanlig klädsel för gästerna på
ett bröllop, åtminstone i Sverige, men om det förekommer
så innebär det en rock med avrundade skört framtill.
Den kan vara svart eller grå till grå/svartrandiga byxor.
Vit skjorta, svart eller grå slips eller frackskjorta med
halsduk hör till. Hög, grå hatt fullkomnar utstyrseln.
För kvinnor gäller elegant och sober klädsel i form
av dräkt eller cocktailklänning. Hatt och handskar är
vanliga tillbehör.
Kvinnliga gäster klär sig av tradition inte i vitt på
bröllop (för att inte konkurrera med bruden) och man klär
sig inte heller i sorgens färg, svart. Däremot är
det inget som hindrar att färgerna kombineras i mönster.
Uppvaktningens klädsel
Tärnor och marskalkar har kläder efter samma högtidsgrad
som brudparet. Bruden kan ha flera tärnor och brudgummen flera
marskalkar, men det vanligaste i dag är en tärna och en
marskalk. Brudnäbbar, barn som deltar i brudföljet och
går före brudparet in i kyrkan, är finklädda
och gärna i likartad utstyrsel.
Placering i kyrkan
Av gammal tradition tar brudens anhöriga plats till vänster
om mittgången i kyrkan medan brudgummens sitter på höger
sida. Bänkarna längst fram brukar reserveras för
de närmaste släktingarna. Men - om den ena parten har
liten släkt eller få som har möjlighet att delta
försöker man, kanske med kyrkvärdens hjälp,
att fördela gästerna jämt på båda sidor.
Om någon av brudparets föräldrar är skilda
ska de ändå placeras i kyrkan som om de fortfarande var
gifta och då på de främre bänkarna. Det är
i sin egenskap av föräldrar de är där. Om det
finns nya livspartners kan man resonera sig fram till hur man vill
ordna den fortsatta placeringen utifrån det.
Inmarsch
Så snart ingångsmusiken börjar spelas går
prästen fram till altaret och då börjar också
brudföljets intåg - brudgummen till höger och bruden
till vänster (tvärtom mot seden - men efter vigseln när
brudparet vänt sig för uttåget, blir placeringen
den "rätta").
Brudparets uppvaktning kan bestå av marskalkar, tärnor
och brudnäbbar.
Om man har fler marskalkar och tärnor i budföljet går
de efter brudparet in i kyrkan, marskalkarna till höger bakom
brudgummen och tärnorna till vänster bakom bruden. Om
man har en marskalk - eller som man numera också säger;
"bestman", kan han vänta framme vid altaret. Tärnorna
kan antingen gå bakom brudparet, eller om det är en tärna,
finnas till reds för sin uppgift i första bänk på
vänster sida om mittgången. Man kan också låta
marskalk och tärna vänta på brudparet på var
sin sida om altaret.
Ibland brukas också den anglikanska seden då budens
far "ger bort" sin dotter. Då väntar brudgummen
framme vid altaret, medan tärnorna och marskalkarna i stället
följer bruden och hennes far fram till altaret där bruden
överlämnas till den blivande maken. Fadern tar sedan sin
plats i främre vänster bänk.
Vigselakten
Efter ingångsmusik och psalmsång följer prästens
inledningsord och en förklaring av äktenskapets gudomliga
syfte.
Därefter läser prästen eller någon av brudparets
vänner, en bibeltext. Församlingen reser sig sedan för
att bevittna brudparets löften till varandra.
Om det är brudgummens "bestman" som ansvarat för
ringen/ringarna överlämnar han dem nu till brudgummen
som i sin tur lämnar den/dem till prästen. Prästen
vänder sig mot altaret och ber en bön.
Nu överlämnar bruden sin bukett till tärna eller
brudnäbb eller någon som stiger fram från främre
bänkarna. Brudparet håller gemensamt i ringen/ringarna
medan de i tur och ordning avger sina löften genom att upprepa
prästens ord.
Församlingen sätter sig ned medan brudparet står
kvar vända mot altaret. Det är tillfälle till eventuell
musik eller solosång och därefter en förbön,
framförd av prästen eller någon vän till brudparet.
Under förbönen knäfaller brudparet vid altaret och
blir kvar på knä också under bön och välsignelsen.
När de rest sig upp får bruden tillbaka sin bukett från
uppvaktningen.
Ett vigseltal och en psalm brukar avsluta akten då prästen
också brukar överlämna vigselbeviset.
Solosång
Har man solosång eller musik är ett av tillfällena
just före uttåget (de tidigare är före första
psalmen, efter att prästen tillkännagivit ingångna
äktenskapet och efter sista psalmen). Om solot framförs
på slutet kan de nygifta vända sig mot varandra och därefter
vänta sig helt mot församlingen.
Uttåg
När utgångsmarschen spelas tågar brudföljet
ut med brudparet i täten. Bruden går nu på brudgummens
högra sida. Ute på kyrktrappen väntar sedan brudparet
in sina gäster för att ta emot gratulationer och välgångsönskningar,
innan man far vidare för att fira tilldragelsen.
Bröllopsfest
Det är alltid skönt att utse en värd eller "toastmaster",
som vi gärna säger idag. Ordet betyder rakt översatt
egentligen "skålarnas mästare" och egentligen
är det precis det han ska se till - att alla tillfällen
till en skål blir presenterade, och det kan vara allt från
telegram till anmälda talare. Den som vill hålla tal
under middagen anmäler sig till toastmastern, som gör
upp en lista över talarna och deras förhållande
till brudparet. Det gäller att se till att talen hålls
vid rätt tillfälle - inte precis i en varmkänslig
huvudrätt eller under en glassdessert med smältrisk. Ett
tips: skriv gärna ut toastmasterns namn och telefon redan i
inbjudan så vet gästerna vart de ska anmäla sitt
tal.
Är man många gäster underlättar det med en
placeringsskiss som sätts upp i anslutning till matsalen.
Brudparet har varandra till bordet, hon till höger om brudgummen.
Närmast brudens sitter brudens far och bredvid honom brudgummens
mor. Om vigselförrättaren är med på middagen
och är man så sitter han sedan bredvid brudgummens mor.
I omvänd ordning blir det på andra sidan, bredvid brudgummen,
brudens mor och hon har brudgummens far till bordet. Om vigselförrättaren
är kvinna kommer hennes placering härnäst.
Förlovade och nyförälskade brukar man inte skilja
på vid bordsplacering, medan man gör så med gifta
och sambor. Bröllopets tärnor och marskalkar brukar ha
varandra till bordet.
Talen
Den som förväntas hålla tal är först brudens
far. Han hälsar välkomna och utbringar en välkomstskål.
Om det är brudparet själva som står för kalaset
kan brudens far hälsa välkommen Brudens far återkommer
sedan för att hålla tal till brudparet och då talar
han i först hand till dottern, men välkomnar också
sin nyblivne svärson. Välgångsönskan och ett
leve.
Brudgummens far förväntas tala därnäst. Talar
till brudparet och önskar välgång.
Vem som ska hålla tacktalet för maten beror på
omständigheterna. Är det brudparet själva som är
värdar tackar brudens far, som ju haft värdinnan/bruden
till bordet. Är det brudens föräldrar som är
värdar är det brudgummens far som står för
tacktalet.
Talordningen är sedan att familj och nära vänner
går före mer avlägsna släktingar. Det är
också brukligt att marskalken håller "Talet till
kvinnan" och att tärnornas talan förs av någon
som håller "Talet till mannen".
En variant på talet är att enskilt eller unisont tillsammans
med övriga gäster, framföra en för kvällen
särskilt diktad sångtext. En bra lösning om man
känner sig osäker, men ändå vill framföra
några hjärtans ord.
|