Utländsk medborgare som avser att vigas i Sverige måste få sin hindersprövning gjord i sitt hemland enligt landets lag, annars riskerar man att vigseln där räknas som ogiltig. Hemlandets ambassad i Sverige ska kunna ge uppgifter om hur man går tillväga. Den utländske medborgare som bott i Sverige minst två år, kan dock få prövning i Sverige. Folkbokföringskontoren kan ge utförligare uppgifter.

Fortfarande kan man få informationen om sitt förestående äktenskap kungjort i kyrkan, men inte som tidigare tre gånger utan en, men i båda parternas församlingar. Den som vill kan fortfarande arrangera lysningsmottagning. Praktiskt om man inte vill ha presentöppning under bröllopsdagen.

Bröllopsplanering
Tänk noga igenom hur ni vill ha ert bröllop och vilka förutsättningar som finns. Stort med många gäster, ett mindre med bara familj och närmaste vänner. Det är viktigt att man själv fattat beslutet innan omgivningen börjar "tycka till".
Ett traditionellt bröllop med släkt och många gäster - med mat och tal - är det man ofta ser framför sig när bröllop kommer på tal. Men man behöver långtifrån känna sig bunden vid det. Vänner i första hand och en rolig fest kan vara en variant medan det för andra räcker med en alldeles egen ceremoni, ensamma eller i kretsen av de allra närmaste.

Det behövs inget stort sällskap för att genomföra en kyrkvigsel. Två vittnen räcker, och det kan vara organisten och kyrkvaktmästaren om man så önskar. Ett alternativ om man inte känner sig hemma i de religiösa bröllopsritualerna, är en borgerlig vigsel. Det kan också vara ett alternativ när man kommer från skilda religioner eller kulturer. Annars kan man, med bakgrund i skilda regioner, naturligtvis välja att vigas på båda kontrahenternas sätt.

Kostnader
Vem betalar bröllopet? Förr i tiden ansågs det vara brudens föräldrar som skulle stå för kalaset (de fick ju en person mindre att försörja i hushållet).
Idag är detta inte längre en regel. Man kan dela - kanske mellan brudparet och den av föräldrarna som har bäst ställt, eller mellan alla tre parter. Har brudparet bäst ekonomiskt ställt kan det kännas naturligt att de själva står för kostnaderna.

Gör en enkel kalkyl på kostnaderna för att se var ni hamnar.
Det här är faktorer ni bör ha med:

• Ringar
• Inbjudningskort och tackkort - inköp av färdiga eller med eget tryck. Porto.
• Eventuellt upptryckta program för vigseln.
• Solosång/musik i kyrkan om man väljer det.
• Kostnaden för att vigas på annan ort (där ingen av parterna är skriven).
• Brudens utrustning, köpt eller hyrd, klänning, skor, slöja, ev hyra av krona, brudbukett.
• Frisör och smink.
• Brudgummens utrustning - frack, skjorta, rosett, skor.
• Fotografering
• Transport från kyrkan till festlokal, kanske med särskilt inhyrt fordon.
• Själva festen: Mat, dryck, festlokal, eventuell musik och möjligen transporter.
• Kanske bröllopssvit för brudparet?

Klädsel
Brudparet kan ha frack och lång klänning, men för den skull behöver gästerna inte vara lika högtidligt klädda. Vad som gäller står angivet på inbjudningskortet.

Brudparets klädsel kan variera, allt från kort brudklänning eller kanske en dräkt för henne, och kostym eller jackett för brudgummen. Den utstyrseln är rekommenderad vid ett förmiddagsbröllop. Inget hindrar dock att man väljer andra, kanske enklare kläder, men då ska också gästerna vara medvetna om det och ha samma möjlighet.

Långklänning och frack för brudparet är fortfarande det mest vanliga vid kyrkbröllop. Bruden kan ha slöja, fäst vid krona eller ett blomsterarrangemang i håret. Om bruden väljer att ha handskar, ska handskens vänstra ringfinger sprättas upp så att ringen kan träs på fingret.

Brudgummen har frackskjorta, vit väst och vit rosett (fluga) till sin mundering. Militär uniform är också högtidsdräkt och numera kan brudgummen också bära smoking, något som tidigare var helt otänkbart. Brudgummen bär en till brudbuketten matchande blomma på slaget eller i knapphålet.

Gästernas klädsel
står angiven på inbjudningskortet. Om det inte står något alls är det att tyda som högtidsklädsel, alltså frack. Men eftersom man oftast skriver ut klädseln, måste man tillåta sig att höra efter om det är frack som avses när inget står angivet.

Kavaj
betyder egentligen kostym. Den kan vara mörk med svarta strumpor och skor, men på sommaren också ljus. Numera kan man också bära en snygg kombination med kavaj och udda byxor, skjorta och slips.
Kvinnors klädsel, om det står kavaj på inbjudan, kan vara klänning, dräkt med kjol eller byxa, allt av lagom festligt snitt och material.

Det kan också stå: "Kavaj eller kostym "på inbjudningskortet och då kan man som kvinna ha elegantare kläder om man vill, t o m lång aftonklänning går bra.

Smoking
Är av tradition inget bröllopsplagg, men numera förekommer det att man sätter "smoking" som klädsel i inbjudan och då är det smoking som gäller. Smoking finns i flera färger, men i det här sammanhanget förväntas man ha svart eller blå med svarta skor och dito strumpor.
Damernas "smoking" är aftonklänning, lång eller kort, enligt etiketten det förra om det är dans men kort om det är middag utan dans.

Frack
Står det så på inbjudningskortet är det detta som gäller för herrarna. Vit frackskjorta, vit väst och vit rosett /fluga (inte svart, som är yrkesklädsel inom restaurangbranschen). Svarta skor och strumpor.
Motsvarande högtidsklädsel för kvinnor är lång aftonklänning. Har man axellös klänning eller en som är utan ärm kan man ha långa handskar. I högtidsdress får man gärna glittra och vara utsmyckad - i håret, runt armar och halsen.

Står det högtidsdräkt eller frack på inbjudan är det också tillåtet att använda folkdräkt, både för män och kvinnor. Detsamma gäller uniform.

Jackett
Är en mindre vanlig klädsel för gästerna på ett bröllop, åtminstone i Sverige, men om det förekommer så innebär det en rock med avrundade skört framtill. Den kan vara svart eller grå till grå/svartrandiga byxor. Vit skjorta, svart eller grå slips eller frackskjorta med halsduk hör till. Hög, grå hatt fullkomnar utstyrseln.
För kvinnor gäller elegant och sober klädsel i form av dräkt eller cocktailklänning. Hatt och handskar är vanliga tillbehör.

Kvinnliga gäster klär sig av tradition inte i vitt på bröllop (för att inte konkurrera med bruden) och man klär sig inte heller i sorgens färg, svart. Däremot är det inget som hindrar att färgerna kombineras i mönster.

Uppvaktningens klädsel
Tärnor och marskalkar har kläder efter samma högtidsgrad som brudparet. Bruden kan ha flera tärnor och brudgummen flera marskalkar, men det vanligaste i dag är en tärna och en marskalk. Brudnäbbar, barn som deltar i brudföljet och går före brudparet in i kyrkan, är finklädda och gärna i likartad utstyrsel.

Placering i kyrkan
Av gammal tradition tar brudens anhöriga plats till vänster om mittgången i kyrkan medan brudgummens sitter på höger sida. Bänkarna längst fram brukar reserveras för de närmaste släktingarna. Men - om den ena parten har liten släkt eller få som har möjlighet att delta försöker man, kanske med kyrkvärdens hjälp, att fördela gästerna jämt på båda sidor.
Om någon av brudparets föräldrar är skilda ska de ändå placeras i kyrkan som om de fortfarande var gifta och då på de främre bänkarna. Det är i sin egenskap av föräldrar de är där. Om det finns nya livspartners kan man resonera sig fram till hur man vill ordna den fortsatta placeringen utifrån det.

Inmarsch
Så snart ingångsmusiken börjar spelas går prästen fram till altaret och då börjar också brudföljets intåg - brudgummen till höger och bruden till vänster (tvärtom mot seden - men efter vigseln när brudparet vänt sig för uttåget, blir placeringen den "rätta").
Brudparets uppvaktning kan bestå av marskalkar, tärnor och brudnäbbar.
Om man har fler marskalkar och tärnor i budföljet går de efter brudparet in i kyrkan, marskalkarna till höger bakom brudgummen och tärnorna till vänster bakom bruden. Om man har en marskalk - eller som man numera också säger; "bestman", kan han vänta framme vid altaret. Tärnorna kan antingen gå bakom brudparet, eller om det är en tärna, finnas till reds för sin uppgift i första bänk på vänster sida om mittgången. Man kan också låta marskalk och tärna vänta på brudparet på var sin sida om altaret.
Ibland brukas också den anglikanska seden då budens far "ger bort" sin dotter. Då väntar brudgummen framme vid altaret, medan tärnorna och marskalkarna i stället följer bruden och hennes far fram till altaret där bruden överlämnas till den blivande maken. Fadern tar sedan sin plats i främre vänster bänk.

Vigselakten
Efter ingångsmusik och psalmsång följer prästens inledningsord och en förklaring av äktenskapets gudomliga syfte.
Därefter läser prästen eller någon av brudparets vänner, en bibeltext. Församlingen reser sig sedan för att bevittna brudparets löften till varandra.
Om det är brudgummens "bestman" som ansvarat för ringen/ringarna överlämnar han dem nu till brudgummen som i sin tur lämnar den/dem till prästen. Prästen vänder sig mot altaret och ber en bön.
Nu överlämnar bruden sin bukett till tärna eller brudnäbb eller någon som stiger fram från främre bänkarna. Brudparet håller gemensamt i ringen/ringarna medan de i tur och ordning avger sina löften genom att upprepa prästens ord.
Församlingen sätter sig ned medan brudparet står kvar vända mot altaret. Det är tillfälle till eventuell musik eller solosång och därefter en förbön, framförd av prästen eller någon vän till brudparet. Under förbönen knäfaller brudparet vid altaret och blir kvar på knä också under bön och välsignelsen. När de rest sig upp får bruden tillbaka sin bukett från uppvaktningen.
Ett vigseltal och en psalm brukar avsluta akten då prästen också brukar överlämna vigselbeviset.

Solosång
Har man solosång eller musik är ett av tillfällena just före uttåget (de tidigare är före första psalmen, efter att prästen tillkännagivit ingångna äktenskapet och efter sista psalmen). Om solot framförs på slutet kan de nygifta vända sig mot varandra och därefter vänta sig helt mot församlingen.

Uttåg
När utgångsmarschen spelas tågar brudföljet ut med brudparet i täten. Bruden går nu på brudgummens högra sida. Ute på kyrktrappen väntar sedan brudparet in sina gäster för att ta emot gratulationer och välgångsönskningar, innan man far vidare för att fira tilldragelsen.

Bröllopsfest
Det är alltid skönt att utse en värd eller "toastmaster", som vi gärna säger idag. Ordet betyder rakt översatt egentligen "skålarnas mästare" och egentligen är det precis det han ska se till - att alla tillfällen till en skål blir presenterade, och det kan vara allt från telegram till anmälda talare. Den som vill hålla tal under middagen anmäler sig till toastmastern, som gör upp en lista över talarna och deras förhållande till brudparet. Det gäller att se till att talen hålls vid rätt tillfälle - inte precis i en varmkänslig huvudrätt eller under en glassdessert med smältrisk. Ett tips: skriv gärna ut toastmasterns namn och telefon redan i inbjudan så vet gästerna vart de ska anmäla sitt tal.

Är man många gäster underlättar det med en placeringsskiss som sätts upp i anslutning till matsalen.
Brudparet har varandra till bordet, hon till höger om brudgummen. Närmast brudens sitter brudens far och bredvid honom brudgummens mor. Om vigselförrättaren är med på middagen och är man så sitter han sedan bredvid brudgummens mor.
I omvänd ordning blir det på andra sidan, bredvid brudgummen, brudens mor och hon har brudgummens far till bordet. Om vigselförrättaren är kvinna kommer hennes placering härnäst.
Förlovade och nyförälskade brukar man inte skilja på vid bordsplacering, medan man gör så med gifta och sambor. Bröllopets tärnor och marskalkar brukar ha varandra till bordet.

Talen
Den som förväntas hålla tal är först brudens far. Han hälsar välkomna och utbringar en välkomstskål. Om det är brudparet själva som står för kalaset kan brudens far hälsa välkommen Brudens far återkommer sedan för att hålla tal till brudparet och då talar han i först hand till dottern, men välkomnar också sin nyblivne svärson. Välgångsönskan och ett leve.
Brudgummens far förväntas tala därnäst. Talar till brudparet och önskar välgång.
Vem som ska hålla tacktalet för maten beror på omständigheterna. Är det brudparet själva som är värdar tackar brudens far, som ju haft värdinnan/bruden till bordet. Är det brudens föräldrar som är värdar är det brudgummens far som står för tacktalet.
Talordningen är sedan att familj och nära vänner går före mer avlägsna släktingar. Det är också brukligt att marskalken håller "Talet till kvinnan" och att tärnornas talan förs av någon som håller "Talet till mannen".
En variant på talet är att enskilt eller unisont tillsammans med övriga gäster, framföra en för kvällen särskilt diktad sångtext. En bra lösning om man känner sig osäker, men ändå vill framföra några hjärtans ord.